En tyst morgon - nu efter att familjen har lämnat huset...

Tystnaden hörs...

Så mycket jag har upplevt de senaste åren. Det börjar ett nytt avsnitt nu.

De första stegen på schamanens stig är gjorda för länge sedan. Nu är jag vid ett vägkrön och står och tittar ut både över dåtid och framtid.

Schamanens väg som för genom mörkret till ljuset. Den sårade botaren. Känner mig inte så sårad. Jag släpper det som har varit. Kommer bara ihåg de vackra stunderna. Har alltid varit sån. Jag behöver tänka in i det förflutna för att möta det mörker som fanns där. Det är så det ska vara. Varför skulle man bära på gammalt som är avslutat och läkt?

Ändå fanns det där. Näradödenupplevelsen som alla pratar om som pratar schamanism. Tunga dagar och tunga nätter med minnen och sorger. Så som det finns hos många människor, men ändå annorlunda.

Jag upplevde annorlunda. Hade medvetandet också på andra sidan. Fick höra saker man inte begriper själv från vännerna där. Andeschamanen, skogsalven och andra, mycket hjälpsamma vänner, som genom insikt hjälpte mig att läka.

Varje schaman har sin egen väg, gör sina egna steg på livets väg. Varför skulle dessa vara likadana när vi är så olika?

Jag upplever mig själv som en person med oerhört mycket ledning och skydd från första början. Kanske upplever jag mig så för jag hade ett så stort urförtroende i mig sedan barnsben.

När jag var en ung kvinna, bara 19 år, uttryckte en vän det så att hon var förvånad att jag alltid utgick ifrån att allt skulle bli bra till slut, att jag hade så enormt stort förtroende. Ja visst, jag hade ju överlevt, bara två år tidigare... Det kanske präglade mig i min upplevelse av verkligheten. Jag mötte döden och lämade den bakom mig.

Just därför kanske, jobbade många människor på att få mig att tappa förtroendet. Får mig att "inse" att jag behöver göra mycket mer själv. Jag skulle då inte inbilla mig att jag hela tiden bara skulle kunna be om hjälp och få den också...

Jo då, det är just det jag "inbillar" mig fortfarande. Det gick inte att få ur mig. Jag ber om hjälp och jag får den.

Jag lever med en stor tacksamhet i mig, enorm stor tacksamhet, ödmjukhet och respekt. Tacksamhet både för att mitt förtroende aldrig lyckades brytas ner och för att jag får ta emot så väldigt mycket hjälp varenda dag i mitt liv.

Tacksamhet även för att jag har glädjen att få förmedla detta till andra människor i mitt arbete och för att jag får förmedla hjälpen så många gånger och med den en liten smula eller kanske en stor del förtroende.

En ny dag...

Det var ett tag sedan jag skrev här.

Istället njöt jag av stillheten i naturen. Satt tyst i tankarna vid en liten sjö. Snö, is och TYSTNAD...

Tystnaden och kraften i sjön kändes i hela kroppen.

Blev väckt ur mina tankar av vår lille hundvalp som skällde åt en skogsalv som skrämde honom.

Underbara upplevelser.

Gamla släktgården med en gammal älskvärd släkting som hälsade på från andra sidan var en annan del av semestern. Hon satte igång en gammal "söndrig" gökklocka och fyllde huset med kärlek.

Hela familjen myste.

Nu sitter jag här igen och skriver få se vart det för...

 Schamanens väg går genom döden. Att möta döden är en del i livet för mig. Både i mötet med dödsängel eller döden som energi och som upplevelse i kroppen. Men även i mötet med bortgångna anhöriga till mina klienter eller mig.

Döden är i högsta grad en del av livet. Många i våra västliga samhällen försöker att glömma detta.
Om man ser livet som jag gör det så är det inget skrämmande att dö. Det är helt enkelt att gå över en gräns. Jag går över den gränsen ibland. Utan min kropp, den klarar inte av det ;o)

Jag går över den gränsen för att gå in i "minnen" från andra liv eller från tiden mellan liven. Själv eller tillsammans med en klient.
Där ligger mycket som hjälpa oss att förstå och acceptera detta liv och erfarenheterna här på ett bättre och annorlunda sätt. Där ligger mycket som hjälpa oss att läka.

Jag mötte döden i gestalt av Azrael. Vilken underbar vän vi har i honom. Man kan kalla honom vid många namn. Azrael är det namnet de abrahamitiska religionerna har gett honom. Ett annat namn är Toth och ett annat Hel. Välj bara, det spelar ingen roll hur du kallar personligheterna på andra sidan bara det känns rätt för dig.

Våra religioner och kulturer har gett väsen namn. Alla namn har också energi och de är kopplade till händelser, åsikter och kulturer här på jorden. Så kallar du Hel är det en liten annan energi du känner när hon kommer än när du kallar Toth.

Mitt möte med Azrael var väldigt fint. Porten man pratar om ibland. Folk har varit där och kommit hem därifrån. De som släpptes fram för att berätta när de kom tillbaka. De som inte verkligen skulle gå över utan bara möta. De andra går en annan väg.

Azrael stod i hela sin skönhet framför porten. Ljuset och värmen. Vi pratade en stund. "Du vet vägen" tyckte han. Kom bara när du är färdig. Ja, det ska jag göra. Få se när det blir. Tror jag kommer att vänta rätt länge med det.

Har man väl kommit förbi alla svårigheter i början av vägen lönar det sig att stanna ett tag ;o)

Långsamt blir det ljust ute. Fåglarna sjunger trots att det är ett vitt vinterlandskap utanför fönstret.

Energierna har blivit lättare igen. Den första nymåneperioden detta år var tung.

Nu blir det lättare.

Nyheterna man läser får en att skaka på huvudet åt människornas vägar.

Det är bara att inse att vägarna är olika och målen inte är samma.

Moder Jord får mycket hjälp från människorna överallt i världen. Det hålls ceremonier och folk ber.

Alla goda tankar hjälper.

Jag satt mig här idag och tänkte skriva lite. Varför?

Hm jag tror att denna blog framöver kommer att bli mera spännande. Det kommer att bli en slags nyhetssändning från andra sidan men ändå inte den vanliga channelinghistorien.

Jag är inte precis ängelmedium :o)

Min väg är annorlunda. Tyngre säger en del folk om schamanens väg. Många tror att vi är mera jordbundna på ett tungt sätt. Har till och med hört att någon trodde att schamaner inte kommer så långt upp i frekvenserna som medier. Ja, det finns många åsikter. Få som vet och många som tycker.

Vad är jag då som schaman och hur är jag och hur är min värld. Annorlunda skulle jag säger på alla dessa frågor.

Schamaner står med en fot i varje värld sa någon. Hur många fötter har jag egentligen ;o)

Att förmedla från andra sidan är en del i mitt arbete. Det finns många delar.

En annan är att agera i människans energifälten för att hjälpa henne att läka sig själv. Jag förmedlar då också den insikten hon behöver för att kunna släppa och inte gå tillbaka in i det negativa. Det är en annan del i mitt arbete - botaren.

Schamanen den som vet, den som ser i mörkret, medicinmänniskan, prästen, magikern, den trollkunnige, ett hot och en hjälp. Genom tiderna har vi fått många namn och många titlar. Många gånger har de förföljt oss, många gånger har de ärat oss. Men alltid var schamanen något utanför samhället och samtidigt en del av det. Någon som inte var som andra,

Det är ensamt här, brukar jag kunna säga. Men det är det ju inte. Aldrig ensamt. Jag är inte ensam. Men få förstår hur jag lever och hur min värld ser ut. Det finns få som jag kan prata "schamanska" med.

Sedan jag börjat schamanens väg medvetet har jag förändrats. Förändrats många gånger om.

Att möta sig själv är transformerande.